Lizza Wallander

Jag öppnade munnen för att tala. Ett plötsligt vinande fick mej att sluta munnen och höja armarna. Jag gjorde det för långsamt, och slaget träffade min kind. Det var inte oväntat, jag visste att det skulle komma, det var känslan det väckte inom mej som jag inte var bered på. Jag hade väntat mej att jag skulle vilja skrika, inte av smärta men av ilska, att jag skulle vilja ge igen. Men jag kände mej helt tom. Jag försökte plocka upp trådarna av känslor jag hade kvar, men insåg snart att det var hopplöst. 

Nu slöt jag ögonen också, det var ingen mening med att se något, för jag visste vad jag skulle se. Ett till slag föll mot mitt ansikte, jag försökte förgäves hitta någon form av ilska inom mej. Till min förvåning lyckades jag, men det var inte som jag tänkt mej. Jag ville inte skrika och rasa mot dom som gjorde såhär mot mej. Jag vill göra det mot mej själv.

Mitt undermedvetna hade under en längre tid insett att allt det här var mitt fel och att allt det här berodde på mej. Jag hade inte insett det fören nu, men det slog mej att allting gick ihop. Allting hade en slående logik.
Ett till slag föll.
Nu öppnade jag ögonen. Jag mötte blickarna ovanför mej utan någon form av känsla i ögonen, jag var helt tom.

Men slående logik kunde jag inte komma undan. Solklara bevis kan inte ens jag komma undan. 

Jag försökte lyssna, trots att jag inte var intresserad av vad dom sa. Jag hörde bara små viskningar av samtalet. Men jag kunde väva ihop ett och ett och insåg snart att det handlade om ett tämligen värdelöst problem.
Så jag stängde av öronen och lät mej uppslukas av min egna värld, där problemen var betydligt viktigare, och av större vikt dessutom. Det var iallafall vad jag tyckte.

Det var många frågor jag länge gått och tänkt på, eller fundera är väl ett bättre ord förmodligen. Grubblat skulle också passa in i samanhanget. Eller möjligen spekulerat.
För det är väl så, att olika ord kan passa in i olika samanhang, och att olika ord kan passa in i samma samanhang. Jag kunde ganska snabbt komma på tre synonymer till ordet Tänka. Fyra ord, och säkert fler, som skulle kunna andvändas på samma ställe.
Tänk om samma sak gällde med människor? Att flera människor skulle passa in i samma samanhang, och att precis som med ett ordval, som oftast sker automatiskt eller av en slump, väljs vi automatiskt eller av en slump?
Men jag tror väl inte på slumpen? Och inte på automatik heller för den delen. Allting handlar ju om dom val vi gör, dom valen leder till en konsekvens och den konsekvensen leder i sin tur till ett nytt val och så går det runt.
Eller?
Men om allting i världen styrdes av en slump, så har vi ingen makt alls att påverka?
Den tanken trängde jag bort. Det var något som jag inte ville föreställa mej, att mitt liv styrdes av något så anonymt och oförutsägbart som slumpen.
Jag var rädd för att bli maktlös helt enkelt. Jag vill styra över mitt liv i minsta detalj.
Men ibland kanske man måste överge kontrollen, bara flyta med, se vart vinden bär och se vart i livet man hamnar?

Jag lät den tanken läggas långt bak i mina tankar, jag skulle tänka vidare på den när jag hade kommit underfund med vad jag ville med mitt liv. I och med det hoppades jag att jag aldrig skulle behöva tänka på det mer.