Svek.
En iskall tystnad. Jag kunde röra vid känslan, kunde se den framför mej. Spänd. Obrytbar. Och totall tystnad. Inte ett ord. Ett passivt svar och sen brydde du dej inte längre. För ett passivt svar är allt jag får. Är jag inte värd mer? Jag har blottat mitt innersta, visat min själ för dej. Är jag inte värd mer.
Svek. Svek. Svek. Svek.
För din tystnad, det var min säkerhet. Den tryggheten som jag verkligen litade på. Som inte skulle försvinna. Som inte fick försvinna. Men det svek du. Du gav upp hoppet om mej.
Du anar inte vad du kan göra, hur du kan påverkar och hur ont dina ord kan göra. Du har mer makt över mej än jag själv vill erkänna, den makten missbrukade du.
Svek. Svek. Svek. Svek.
Jag litade på dej. Jag litade till tusen på dej. Är det inte värt något? Är jag bara en liten irriterande fläck i ditt liv? Är jag inte värd mer än så?
Jag kan ju inte vara det. För du säger så. Jag litar på dej. Du talar alltid sanning.
Förlåt.
Svek. Svek. Svek. Svek.
För din tystnad, det var min säkerhet. Den tryggheten som jag verkligen litade på. Som inte skulle försvinna. Som inte fick försvinna. Men det svek du. Du gav upp hoppet om mej.
Du anar inte vad du kan göra, hur du kan påverkar och hur ont dina ord kan göra. Du har mer makt över mej än jag själv vill erkänna, den makten missbrukade du.
Svek. Svek. Svek. Svek.
Jag litade på dej. Jag litade till tusen på dej. Är det inte värt något? Är jag bara en liten irriterande fläck i ditt liv? Är jag inte värd mer än så?
Jag kan ju inte vara det. För du säger så. Jag litar på dej. Du talar alltid sanning.
Förlåt.
Kommentarer
Trackback
