Ursinne.
Basgången trycker en puls i min kropp. Musikens ursinniga vrål stegrar sig och täcker alla mina tankar. Dundrar vidare. Tempot ökas, likadant gör mitt. Mina ögon sluts. Högre tempo. Råstyrkan under mej ökar tempot ännu mer. Jag känner varenda muskel arbeta under mej. Flyger. Basgången ändras, pulsen ökas, blir kraftigare, ursinnet i musiken sprids till mej. Varför ska jag hålla käften för? Varför ska jag bara lyssna? Är det rätt?! Basgången får mitt ursinne att stegras ytterligare, nu är jag rasande. Luften omkring mej blir hetare, flyger tätare runt mej, omfamnar mina lungor och pressar ursinnet framåt. Jag andas in i korta ryckiga andetag, mina muskler spänns. Farten ökas, basgången dundrar. Ursinnet lika så. Musklerna under mej följer med, ökar tempot, spänner musklerna. Ursinne.
Öppnar ögonen. Rasande. Blixtrande. Ursinne. Jag är inte den person som jag lämnat på marken, hon jag kämpat på att få bort. Hon ska försvinna. Inte finnas. Ursinne.
Basgången dundrar vidare, jag lyfter högre och högre upp, ursinnet pressar mej framåt.
Äntligen är jag fri. Äntligen får jag vara jag. Äntligen tog jag kontroll. Äntligen vågade jag.
Jag skriker. Jag låter allting försvinna, inte en tanken får vara kvar, skriker ut allt.
Försvinn, Försvinn, Försvinn...
Orden messas i mitt huvud.
Skriket blir högre, min ögon sluts och skriket får ta all min kraft, jag låter det fortsätta, för jag är fri nu.
