En del.
Jag släpper lös en liten del av mej själv, låter en liten del av mitt medvetande slitas lös från den järn kontroll jag hållit så länge. Den lilla delen blev allt större. Jag lät bit för bit av mej själv släppas lös. Jag följde med takten, slappnade av. Kände basgångens tryck mot öronen och kände rörelserna omkring mej. Jag var en del av alla, alla var en del av mej. Jag rörde mej med alla andra, följde deras rörelser och slöt ögonen. Vi var nära, smälte samman, blev en. En impuls, en handling. Vi flög. Jag var lycklig, jag var en del av en helhet, en del av oss alla.
Jag saknar att vara en del av alla. Jag saknar att flyga. Jag saknar att släppa lös. Jag saknar att känna rörelsen.
Tänk att något så vackert kan vara totallt förbjudet.
Kommentarer
Trackback
