Lizza Wallander

När jag är rädd för vad livet har att komma med låtsas jag att det finns en mening med allting. Då låtsas jag att det finns någon där uppe som styr över oss alla, som väljer vem som ska lyckas och som bestämmer vem som inte ska göra det. När jag är rädd för livet låtsas jag att det finns en anledning till varför jag misslyckas, jag låtsas att det finns en anledning till varför de sitter så väldigt mycket högre än mej själv, jag låtsas att det finns en anledning till varför jag ligger så väldigt mycket lägre än dom. Jag låtsas att jag kan skylla ifrån mej på någon annan, och jag låtsas att någon kan förlåta mej för allt.

När jag vågar möta livet med öppna armar så kommer jag inse att allting är en slump. Då kommer jag inse att det inte finns någon där uppe som över oss alla, som väljer vem som ska lyckas och som bestämmer vem som inte ska göra det. Då kommer jag inse att det inte finns någon anledning till varför jag misslyckas, jag kommer inse att det inte finns en anledning till varför de sitter så väldigt mycket högre än mej själv, jag kommer inse att det inte finns en anledning till varför jag ligger så väldigt mycket lägre än dom. Jag kommer inse att jag inte kan skylla ifrån mej på någon annan, och jag kommer inse att ingen kan förlåta mej för allt.

Anledningen till att jag finns, finns inte överhuvudtaget. Det är bara en slump.
När jag inte är rädd längre ska jag inse det.